Våra tankar, ord och dagar utan dig Filip...

Våra tankar, ord och dagar utan dig Filip...

Tisdag 28 oktober

Oktober 2008Posted by Helen Dovander 2008-10-28 22:13:18

Filips kompisar cyklade runt på gården när jag var och hämtade Vilgot på dagis i eftermiddags. En av Filips förskolelärare hälsar på mig och det är med en smärta i bröstet som jag ler och hälsar jag också.

Jag önskar sååå att han var där, att jag var på väg för att hämta honom också.

Adam har varit på Fritids i dag eftersom det är lov från skolan och jag jobbade. De hade gjort en skogsutflykt med matsäck och busstur. Han hade i skogen hittat en pinne som han skalat och täljt till. Pinnen var till Filip, att sätta på graven.

Det finns vänner och bekanta till mig som jag kännt samhörighet mig med. Det kan vara att vi tillhört samma "mamma-grupp," att vi haft "många" barn eller att vi varje vecka träffats på den öppna förskolan och där diskuterat olika situationer och glädjeämnen...

Jag träffade en av dessa kvinnor i kväll på ett Föräldrarådsmöte. Hon kom fram och vi pratade. "Du och jag som alltid varit så lika""Jag tänker så mycket på dig" sa hon.

Vi hade båda 3 söner. Nu är det inte så längre...vi är inte längre så lika. Det gjorde så ont i mig.

På mötet diskuterades det om att många kör fort kring våra skolor. Att maten kanske inte är tillräckligt näringsrik, att det är för många barn i varje grupp/klass...Alla frågor blev i mitt huvud till påståenden till mig själv.

Jag sätter bältet på i bilen, ändå så dog han. Jag gav honom näringsrik mat, ändå så dog han, jag var hemma med barnen i stället för att jobba för att ge dem så mycket som möjligt av trygghet och tid...ändå så dog han.

Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll. Jag är en mamma till 3 killar, jag är det fortfarande...men jag är inte "så lika" längre. Jag är inte så lika, inte någon.

Jag försöker intala mig själv att det inte var mitt fel...men likaväl är han död. Väldigt mycket död.

  • Comments(0)//blogg.filipdovander.se/#post113
Next »