Våra tankar, ord och dagar utan dig Filip...

Våra tankar, ord och dagar utan dig Filip...

Lördag 31 maj

Maj 2008Posted by Helen Dovander 2008-05-31 21:53:54

Man försöker verkligen, man vill så gärna...

Sommaren har kommit. Vi hämtade Linus igår hos sin mamma och åkte in för att äta ute. Vi satt på en trevlig uteservering, barnen var glada, det var ljummet ute och personalen var jättetrevlig. Vi gick längs strandpromenaden och tittade på båtar, barnen fick varsinn chokladrulle...det var så härligt, det var så normalt, det var liksom som man ville att det skulle vara.

Filip lekte ofta att han skulle "åka stan, köpa pizza!". Hans blick, hans ögon. Han la huvudet lite på sned...log lite finurligt. Han älskade när vi var alla tillsammans. Han älskade när inte Pappa var på jobbet, när mamma var ledig, när Linus var här...

Nu känns det som vi aldrig kommer att bli "hel" familj igen. Anders som har en son; Linus som bor hos sin mamma varannan vecka, sa alltid sent om fredagskvällen när Linus kommit, efter ha gått rundan och kollat till alla barnen, stoppat om dem, pussat på dem en extra gång...Nu, nu känns det bra. Nu ligger de alla i sina sängar och sover. Nu är jag lycklig.

Barnen vi har är helt fantastiska. Mycket egna viljor, mycket upptåg och bus. Mycket glädje dem emellan, mycket omtanke och många goa skratt. Det finns en styrka dem emellan, en sann syskonkärlek. Hoppas den alltid kommer att finnas där, den är viktig.

Anders går fortfarande rundan om kvällarna och kollar till barnen, men han har inte sagt att allt känns bra, att han är lycklig. Inte på samma sätt i alla fall.

I dag var det den varmaste dagen i år. Vi var på stranden. Anders plockade fram "strand-bagen". Den med alla strandleksaker. Jag hällde ut allt i sanden när vi kom fram. Där låg plötsligt en tratt. Ja en tratt ni vet som man använder när man skall hälla något i en flaska med liten öppning.

Tratten hittade vi när vi förra året var på utflykt på en strand. Det var tidig vår och det låg massor av bråte som vattnet och vågorna fört upp på stranden. Det var spännade för barnen att hitta saker, det var en härlig dag, en av många härliga dagar... tratten kom sen att följa oss hela sommaren i "strand-bagen". Filip älskade den. Att få hälla något i en stor öppning och sen kom det ut lite i en mindre. Alla barnen älskade den där tratten.

Nu låg den där i sanden igen. Den låg där i sanden hela tiden vi var där. Ingen var intresserad av den nu.

Sorgen blir så stor i små ting. Saknaden blir så slående, den slår emot oss som en våg, och så rullar den ut igen...och så kommer den tillbaka.

När vi kom hem från stranden i dag, åt vi svenska jordgubbar och glass i trädgården. Så fantastiskt med jordgubbar!! Alla har minnen kring jordgubbar, ALLA har det. Man minns till och med hur de smarkar fast det var länge sen. Eller hur?

Så kommer det alltid vara, vi kommer alltid att minnas dig Filip, minnas hur du skrattade, hur du la huvudet på sne´hur du höll min hand, dina lena kinder...

-Fast det var länge sen.

  • Comments(0)//blogg.filipdovander.se/#post35
Next »